Från honom:

"Godnatt älsklingen.
Jag vet att det har vart lite svårt för oss på sistonde och jar har bara mig själv att skylla, men jag har så mycket plugg just nu och det kväver mig. Älskar dig massvis, godnatt på dig"

Mitt svar:

"Godnatt på dig med. Jo jag vet att det är jobbigt nu i sin plugg-slutspurt och jag förtår dig. Vi hörs. Puss"

Varför kan han inte bara erkänna sina misstag utan att skylla på något som att han inte hinner med skolan... Erkänn! Det är ditt förbaskade spel som gör att du inte hinner med, men bara för att du inte hinner med behöver du inte skylla allt på mig... :(

Han sov hos mig inatt... Och jag kände inteså mycket. Det var inte som förut. Jag irriterade mig på småsaker som han gjorde, försökte verka proffstrevlig och glad trots att vissa saker som han sa fick mig att bara vilja skicka hem honom, och jag ville inte gosa lika mycket som förut. Han fick mig inte att vilja ha honom lika mycket som jag känt förut.

Det slutade med att vi hade sex den natten i alla fall, men det kändes ändå inte samma sak. Jag vet inte om jag ärså kär längre.

Han började prata om att jag var så rädd att prova nya saker, när han egentligen inte ens visste vad han pratade om. Fick mig att känna mig nertryckt flera gånger och suckade åt saker som jag sa. Det var inte som att jag fick ha rätt i våra disskusioner, utan det var han som var överhuvud. Det var han som skulle ha rätt. När jag sa något med en åsikt var han där och "rättade" mig med med sina korrekta konspirationer, och jag blev bara mer och mer irriterad.

Han märkte av att jag var lite off den kvällen, eller det måste han ha gjort i alla fall. Jag ville inte gosa lika mycket, och sen när jag gosade med min katt hade han mage att säga att min katt kom i första hand och sen han själv. Attention whore, och gris!

Min energi börjar försvinna... Jag är inte lika kär längre, och det han gör mot mig gör inte saken bättre. Jag känner mig så låg, och nere. Det är inte kul längre...